Barn är de enda brottsoffer som samhället tvingar att träffa sin förövare. 9 av 10 barn som har umgänge med sin eller en närståendes förövare upplever ångest, rädsla, sorg och frustration av umgänget. 9 av 10 får också bestående psykiska men. Det visar en rapport från Unizon, baserad på en SIFO-undersökning genomförd av Kantar Public. 4 200 barns liv ödeläggs potentiellt – varje år. Samtidigt som Sverige står bredvid och tittar på. Med vetskapen om hur facit ser ut för dessa barn kan vårt handlande inte vänta en dag till. Det råder inget tvivel om att vi kan stoppa barnen att från att gå ett öde till mötes med bestående psykiska men. I Sverige beslutar domstolar om umgänge och vårdnad för drygt 4 200 barn per år där det uppges förekommit våld från en förälder och där det i många fall också finns en dokumenterad dom. 4 200 barn som de i allra flesta fall tvingas till umgänge med en förälder som potentiellt har utövat våld mot barnet eller mot närstående till barnet. Detta då man anser att barnet har rätt till en god och nära relation till båda sina föräldrar. I vårdnadstvister ska en god och nära relation till båda föräldrar ha extra stor betydelse. En god och nära relation kan dock inte appliceras på barn som upplevt våld. Konsekvenserna för fortsatt umgänge med den förälder som utövat våld blir förödande för barnet, visar vår undersökning. Man ska utgå från barnets rätt till umgänge men barnet har egentligen bara rätt att säga ja och saknar rätten att säga nej. Barn som haft tvångsumgänge med en förälder som utövat våld mot dem själva eller mot en närstående har upplevt känslor som rädsla och stress under uppväxten – som direkt följd av umgänget. 9 av 10 har lidit psykiskt under uppväxten, ett lidande som utvecklat sig till bestående psykiska men i vuxen ålder. De allra flesta som upplevt tvångsumgänge berättade eller visade för någon vuxen att de inte ville träffa den våldsutövande föräldern, men att de inte upplevde sig lyssnade på. Det upplevda tvångsumgänget beskrivs av de unga vuxna som att samhället inte gav dem något val om de ville ha umgänge eller inte som barn, men att de önskar att de hade fått välja. En av de unga vuxna som har svarat på enkäten skriver:
”Myndigheterna sa att om jag inte träffade honom frivilligt skulle de tvinga mig bo hos honom på heltid. Våldet mot mig fick alltså fortsätta hela min uppväxt.”
Resultaten ger också insikter om djupa spår och långsiktiga konsekvenserna som orsakats till följd av umgänget. Tillsammans med Jämställdhetsmyndighetens rapport (2022) ger resultaten i Unizons rapport en bild av att barns rättigheter behöver stärkas i bedömning om umgänge med en förälder som utövat våld. Läs Unizons rapport HÄR